Byastenarna
På skolgården ligger två av våra byastenar.
Från början var det 3 stycken som representerade byns 3 områden, Västervång, Lillevång
och Lommalycke vång. Stenarna kallades gadesten av ortsbefolkningen, förmodl för
att dom låg mitt på vägen och i jämnhöjd med denna.
Stenarna var säkert en samlingsplats när åldermannen kallade på byamännen.
1823 när byn införde laga skifte upphörde byns 3 områden och stenarna togs upp och
glömdes bort.
Vet ej heller vilka vägar som dom låg på.
På 40-talet började man forska var stenarna tagit vägen och man forskade förgäves i
handlingar och dokument. Det var först när man synade gamla gärdsgårdar och stenlyckor
som man rönte framgång. En hittades i en gärdsgård och en i en oanvänd gödselstad.
En sten som var lik dom andra hittades inmurad i en gårdslänga vilken man naturligtvis
inte fick riva. Var denna är vet jag inte, kanske värt en detektivarbete för skolan eller
vetgiriga bybor.
Infon hämtad från Fd Rektorn Martin Nilsson som säkert hade ett finger med i spelet
så att dom hamnade i denna bokdunge på skolgården.
Det är väl inge elev i modern tid som inte lekt herre på täppan på dessa
stenar.
Från början var det 3 stycken som representerade byns 3 områden, Västervång, Lillevång
och Lommalycke vång. Stenarna kallades gadesten av ortsbefolkningen, förmodl för
att dom låg mitt på vägen och i jämnhöjd med denna.
Stenarna var säkert en samlingsplats när åldermannen kallade på byamännen.
1823 när byn införde laga skifte upphörde byns 3 områden och stenarna togs upp och
glömdes bort.
Vet ej heller vilka vägar som dom låg på.
På 40-talet började man forska var stenarna tagit vägen och man forskade förgäves i
handlingar och dokument. Det var först när man synade gamla gärdsgårdar och stenlyckor
som man rönte framgång. En hittades i en gärdsgård och en i en oanvänd gödselstad.
En sten som var lik dom andra hittades inmurad i en gårdslänga vilken man naturligtvis
inte fick riva. Var denna är vet jag inte, kanske värt en detektivarbete för skolan eller
vetgiriga bybor.
Infon hämtad från Fd Rektorn Martin Nilsson som säkert hade ett finger med i spelet
så att dom hamnade i denna bokdunge på skolgården.
Det är väl inge elev i modern tid som inte lekt herre på täppan på dessa
stenar.
